Det är få aktiviteter som väcker så mycket nyfikenhet – och så många fördomar – som springpole.
För den som ser det för första gången kan det se ut som att hunden bara hänger i ett rep och drar. Men den som tittar lite närmare ser ofta något helt annat. Man ser en hund som arbetar koncentrerat, använder hela kroppen, får utlopp för sin energi och framför allt har väldigt roligt.
För många hundar är springpole nämligen inte bara träning. Det är en av dagens absoluta höjdpunkter.
Vad är egentligen en springpole?
En springpole består vanligtvis av en leksak, kampkudde eller ett skinn som hängs upp i ett elastiskt system med bungee eller fjäder. Hunden får dra, kampa, hoppa och arbeta med hela kroppen på ett sätt som känns naturligt och belönande.
Det är en aktivitet som länge använts inom olika hundsporter, men som idag blivit populär bland hundägare som vill ge sina hundar mer än bara promenader runt kvarteret.
För många aktiva hundar är springpole ungefär som ett utegym, ett pussel och en favoritbelöning i ett. Den kan även fästas runt ett träd så hunden jobbar helt med alla fyra tassarna i backen.
"Blir inte hunden mer kampig av springpole?"
Det är kanske den vanligaste frågan av alla.
Sanningen är att springpole inte skapar kampdrift, jaktlust eller arbetslust. De egenskaperna finns redan hos hunden.
Det springpole gör är att ge hunden ett kontrollerat och konstruktivt utlopp för dem.
Det är lite som skillnaden mellan att säga åt ett barn att sitta still hela dagen eller att låta barnet springa av sig på en lekplats. Energin försvinner inte för att vi ignorerar den. Tvärtom brukar den hitta andra vägar ut.
Många hundägare upplever faktiskt att hunden blir lugnare och mer harmonisk när den regelbundet får utlopp för sina naturliga behov. När hunden vet att det finns en plats där den får dra, kampa och arbeta behöver den inte leta efter utlopp i vardagen.
Varför älskar så många hundar springpole?
För att aktiviteten talar direkt till flera av hundens naturliga beteenden.
Hunden får använda munnen, kroppen, balansen och sin problemlösningsförmåga samtidigt. Den får kämpa, vinna, hålla fast och arbeta för sin belöning.
Många hundar går in i ett nästan meditativt fokus där resten av världen försvinner för en stund. Föraren får samtidigt ett fantastiskt verktyg för kontakt, belöning och samarbete.
För vissa hundar är en kampkudde i en springpole betydligt mer värd än vilken godisbit som helst.
När kan man börja?
Valpar behöver naturligtvis inte hänga och svinga i en springpole.
Men redan unga hundar som från 8 månader kan introduceras till lugn kamp, lek och enklare aktiviteter nära marken. När hunden är färdigutvecklad kan man successivt anpassa träningen efter individens styrka, erfarenhet och intresse.
Det viktigaste är inte åldern – utan att hunden har roligt och att träningen anpassas efter hunden framför dig.
Därför är bungee så viktigt
En bra springpole ska aldrig vara helt stum.
När hunden kastar sig mot leksaken uppstår stora krafter. Därför används ofta bungee eller fjäder för att skapa en mjukare och mer följsam rörelse.
Det gör aktiviteten behagligare för hunden och minskar belastningen på både utrustning och kropp.
Dessutom blir själva leken roligare när leksaken rör sig och svarar på hundens arbete.
Bakbenen i marken eller fritt svingande?
Det finns inget rätt eller fel – bara olika sätt att använda utrustningen.
När hunden arbetar med bakbenen kvar i marken kan den använda hela kroppen för att driva framåt. Då utvecklas styrka, kroppskontroll och uthållighet samtidigt som hunden får jobba aktivt mot motståndet.
När hunden svingar fritt blir utmaningen istället balans, koordination och greppstyrka. Många hundar älskar känslan av att få följa med i rörelsen och "åka med" leksaken en stund.
De flesta erfarna hundägare kombinerar båda delarna beroende på hundens erfarenhet och vad hunden tycker är roligast.
Olika hundar gillar olika material
Precis som människor har favoritleksaker har hundar sina egna preferenser.
Vissa älskar klassiska kampkuddar. Andra går igång på fårskinn, älgskinn eller andra naturliga material. Några föredrar gummileksaker som studsar och rör sig på ett annat sätt.
En del av charmen med springpole är just att det går att anpassa aktiviteten efter individen.
Mer än bara motion
Det som gör springpole så speciellt är att det kan vara så mycket mer än fysisk träning.
Många använder aktiviteten för att träna självkontroll, kontakt, stadga och losskommando. Hunden får vänta på signal, fokusera på sin förare och sedan få tillgång till det den verkligen vill ha.
Det blir inte bara en lek.
Det blir ett samarbete.
Min egen erfarenhet
Jag har själv en mycket aktiv Staffordshire Bull Terrier som heter Halo. Redan från början var det tydligt att han hade mycket motor, mycket vilja och ett stort behov av att få använda munnen. Han ville bära, dra, kampa och arbeta med saker. Halo är uppfödd ur prestationsbaserade linjer där fokus legat på hundar som fungerar väl inom hundsport och olika typer av arbete. Därför kom det kanske inte som någon överraskning att han redan som ung visade stort intresse för kamp, dragarbete och andra aktiviteter som gav honom möjlighet att arbeta med hela kroppen.
Samtidigt följde jag många diskussioner i olika hundgrupper där ägare beskrev sina unghundar som fullständigt "vidriga" runt 7–8 månaders ålder. Hundarna bet i kläder, drog i kopplen, kampade med allt de kom åt och verkade ha energi som aldrig tog slut.
Min upplevelse blev en annan.
Istället för att försöka stoppa beteendena funderade jag över varför de uppstod. Halo fick utlopp för sina behov genom kamp, dragarbete, springpole och andra aktiviteter där han fick använda både kroppen och munnen på ett kontrollerat sätt.
Behoven försvann inte – men de fick en plats.
Han lärde sig när det var dags att arbeta, när det var dags att kampa och när det var dags att koppla av. Jag hade därför aldrig de problem som många beskrev, inte för att Halo saknade drift eller energi, utan för att behoven blev sedda och tillgodosedda.
För mig handlar springpole inte om att skapa kampdrift hos hunden.
Det handlar om att förstå den drift som redan finns där och ge den ett konstruktivt utlopp.
När vi slutar försöka förändra hundens natur och istället lär oss att samarbeta med den händer ofta något väldigt fint. Hunden blir inte mindre hund.
Den får bara bättre möjligheter att vara just det.
